Upptecknat av Kristian Andresen, Kvarnabo.
Berättare: Peter Holmkvist, född 1822 i Möndalsby, Långared.
Vid gården Kvarnabo fanns en gammal al, i vilken man ”satt in” bölder i många år. Ett sådant träd skulle växa norr om boningshuset. När bölden ”sattes in” i trädet, skulle man önska den på någon ovän eller på den som högg ner trädet. Böld-alen i Kvarnabo var krokig, och stammen var fullsatt med knölar. I knölarna satt träpluggar.
Trädet såg sjukt och lidande ut, beroende på alla bölder, tandvärk och annat elände, som var insatt i stammen. År 1916 högg man ner Böld-alen i Kvarnabo. I de flesta knölarna fann man trasor av linnetyg, fjäderpinnar och trästickor, som man petat i bölder med.
De som högg ner böld-alen fick många motgångar: sågbladet bröts av. Sedan gick sågstocken sönder. Efter slutad trädfällning fick de båda trädfällande männen en förskräcklig tandvärk i flera dagar.
(Winkvist, John. Bjärkebygden. Adel, präster, torpare, bönder. Sollebrunn: Författarens förlag, (1972). 361)
Visar inlägg med etikett Böld. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Böld. Visa alla inlägg
söndag 22 november 2015
Botande av bölder
Upptecknat av Kristian Andresen, Kvarnabo.
Berättare: Karl Andresen född 1852 i Långared.
När man skulle sätta bort en böld, petade man med en trästicka i bölden. I en fjäderpinne (fjäderspole) tog man något av flytningen från bölden. Sedan placerade man fjäderpinnen mellan barken och veden på växande träd.
Man kunde också ta något av flytningen från bölden på en trasa, som stoppades som förladdning i en bössa, som sedan avsköts åt norr. Sköt man ut trasan i något annat väderstreck, hade detta ej botande kraft. Dessutom kunde man borra hål i ett växande träd och i hålet införa något av flytningen från bölden. Hålet i trädstammen tilltäpptes sedan noga med en träplugg.
Ett sådant träd med träpluggar skulle man noga akta sig för att hugga i eller fälla ner. I annat fall fick man alla bölderna, som fanns inborrade i trädet. Bölder, som kom utan orsak, var sådana som blivit bortskjutna. De kom med vinden. Men i rätt tid kunde sådana bölder läsas bort av någon klok gumma eller gubbe. (Winkvist, John. Bjärkebygden. Adel, präster, torpare, bönder. Sollebrunn: Författarens förlag, (1972). 360)
Man kunde också ta något av flytningen från bölden på en trasa, som stoppades som förladdning i en bössa, som sedan avsköts åt norr. Sköt man ut trasan i något annat väderstreck, hade detta ej botande kraft. Dessutom kunde man borra hål i ett växande träd och i hålet införa något av flytningen från bölden. Hålet i trädstammen tilltäpptes sedan noga med en träplugg.
Ett sådant träd med träpluggar skulle man noga akta sig för att hugga i eller fälla ner. I annat fall fick man alla bölderna, som fanns inborrade i trädet. Bölder, som kom utan orsak, var sådana som blivit bortskjutna. De kom med vinden. Men i rätt tid kunde sådana bölder läsas bort av någon klok gumma eller gubbe. (Winkvist, John. Bjärkebygden. Adel, präster, torpare, bönder. Sollebrunn: Författarens förlag, (1972). 360)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)