Bälebergstrollen

Bälebergstrollen ägde stora skatter av silver och guld. En gång då en ryttare red förbi berget kom en trollgumma ut och bjöd honom dricka ur ett silverhorn. Ryttaren tog emot hornet, men innehållet slog han ut bakom sig och red därefter så fort hästen kunde springa mot kyrkan med trollet hack i häl efter sig. I Häståsaberget bodde andra troll, och då de fingo se ryttaren, ropade de att han skulle ”ri akern den båle å inte vägen den håle”. Då mannen välbehållen kommit in på kyrkogården – hästen som stannat utanför kyrkogården, slog trollkäringen ihjäl – skyndade han sig att ringa i klockan, och då måste trollet ge sig iväg. Hornet gjorde man sedan om till en nattvardskalk. ”Men”, tillägger sägnen, ”den var av så fint silver, så Bälingeborna fick inte behålla den utan den togs till Alingsås landskyrka, och där finns den än idag”.

(Ewald, Gustaf. Alingsåsbygden. Alingsås: Gustaf Ewald, (1951). 30)

Trollen i Bäleberget

Enligt en gammal sägen bor Bäletrollen därinne /i Bäleberget/ med ofantliga rikedomar i guld och diamanter. Bäetrollen skall en gång i sagans urtid ha härskat över bygden men blev tillbakaträngda till Bäleberget av västgötskakungen Rolf Götriksson, som bodde på sin borg Rolfsborg vid Säveån. Nuvarande Rolfs kulle på kartan.

Det är vara först efter en blodig strid som trollen begav sig in i berget. Rolf Götriksson själv fick sin grav på Nolby.

(Sandstedt, Håkan. Där stigarna tar slut. Alingsås: William Michelsens Förlag, (1985). 116)