Björnföraren och trollen

Trollen kom från Lycke och ville låna dricka varenda jul. De hade kopparspänner och kopparok och bar i. En jul kom de dit, var där en djurtämjare som hade fått nattlogi, och han hade en liten björn med sig. Han hade gått och lagt sig på ommen /=ungen, en avsats som användes som sovplats/, och björnen hade han med sig. Då nu trollen kom och stod på golvet och skulle ha sin dricka, så pötte djurtämjaren ned sin björn på golvet, och då blev trollen förskräckta och rusade iväg.

Årtet efteråt kom en av trollen fram och frågade folket, om de hade sin stora ilskan katta kvar. 'Nu är hon mycket värre', svarade de, 'nu har hon sju ungar.' Då tordes inte trollen visa sig i Lycke mer.

Netecknad i Hemsjö

(af Klintberg, Bengt. Svenska folksägner. Stockholm: PAN/Norstedts, (1973). 130)

Blåkällan

Vid Sotlanda är en sjö, som heter Stora Trän, och nära intill finns en källa som kallas Blåkälla. Där körde en gubbe i med sina oxar en vinter, och oket flöt upp i Mjörn. Det är faktiskt säkert. Skolläraren talt om´et, när jag gick i skolan.

(Bergstrand, Carl.Martin. Västgötasägner. Göteborg: Gumpert, (1944), nr 345)

Blåkällan vid Sotlanda

Om en naturmärkvärdighet nere i dälden mellan landsvägen och gården Sotlanda [i Lena socken], den s.k. ”Blåkällan”, måste dock följande berättas ur Lindskogs ”Skara stifts beskrivning” från början av 1800-talet: ”Av goda vattukällor må nämnas en vid Sotlanda belägen, som är omätligt djup och tämligen vid samt skall äga mineral. Vattnet häruti är iskallt om hetaste sommaren och fryser aldrig om vintern, utan synes då såsom vore det i en sjudande gryta.” Det kan tilläggas, att källan tros ha förbindelse med någon underjordisk sjö, eller, som en del förmena, med Mjörn vid Alingsås. Ett par oxar drunknade en gång i källan, sedan hittade man oket i nämnda sjö, vilket ju är ett tydligt bevis för att källan är underjordisk. (Ewald, Gustaf. Alingsåsbygden. Alingsås: Gustaf Ewald, (1951). 40)

Puttlekällan

Vid Mjörns strand, vid Hjällsnäs, finnes en källa, i vilken vattnet ”puttlar” som i en kokande gryta. Om denna källa berättas: Å hemmanet Järn i Östads socken finnes i närheten av Mjörn en källa, i vilken ett par oxar en gång råkade nedsjunka och försvinna. En tid därefter återfanns det ok, som oxarna burit, men oxarna voro för alltid försvunna.
(Ewald, Gustaf. Alingsåsbygden. Alingsås: Gustaf Ewald, (1951). 55)