Blåkällan

Af goda vattukällor må nämnas en vid Sotlanda belägen, kallad Blåkällan, som är omättligt djup och tämligen vid samt eger mineral. Wattnet häruti är iskalt om hetaste sommaren och fryser aldrig om vintren, utan synes då som en sjudande  gryta. Denna källa tros hafva gemenskap med någon underjordisk sjö, eller som en del förmena med Mjörn vid Alingsås.

 (Lindskog, Pehr E [1812] i Zakrisson, C. Försök till en kort beskrivning om Skara Stift. Volym 5, (1985). 449)

Långareds offerkälla

Uti Långareds Socken /?/ mil från Klåfnebacken är en gammal offerkälla vid roten av en stor gran och kallas derföre för Helig gran, som inte mer i sådan afsigt besökes. Wattnets uti denna källa är brunaktigt. Stubben till berörde gran är nu mästadels föruttnad

(Lindskog, Pehr E [1812] i Zakrisson, C. Försök till en kort beskrivning om Skara Stift. Volym 5, (1985). 450)

Blåkällan

Vid Sotlanda är en sjö, som heter Stora Trän, och nära intill finns en källa som kallas Blåkälla. Där körde en gubbe i med sina oxar en vinter, och oket flöt upp i Mjörn. Det är faktiskt säkert. Skolläraren talt om´et, när jag gick i skolan.

(Bergstrand, Carl.Martin. Västgötasägner. Göteborg: Gumpert, (1944), nr 345)

Långareds offerkälla

I Långareds socken växte fordom en "helig gran" - kanske en idegran, vilket träd af våra förfäder ansågs heligt. Under den kvarstående stubben efter denna gran framflöt Långareds offerkälla, som sålunda tyckes stått i innerligare förhållande till en forntida trädkult.

(Rudberg, August."Offerkällor i Vestergötland" Vestergötlands fornminnesförenings tidskrift. Skara: Västergötlands fornminnesförening, (1893))

Blåkällan vid Sotlanda

Om en naturmärkvärdighet nere i dälden mellan landsvägen och gården Sotlanda [i Lena socken], den s.k. ”Blåkällan”, måste dock följande berättas ur Lindskogs ”Skara stifts beskrivning” från början av 1800-talet: ”Av goda vattukällor må nämnas en vid Sotlanda belägen, som är omätligt djup och tämligen vid samt skall äga mineral. Vattnet häruti är iskallt om hetaste sommaren och fryser aldrig om vintern, utan synes då såsom vore det i en sjudande gryta.” Det kan tilläggas, att källan tros ha förbindelse med någon underjordisk sjö, eller, som en del förmena, med Mjörn vid Alingsås. Ett par oxar drunknade en gång i källan, sedan hittade man oket i nämnda sjö, vilket ju är ett tydligt bevis för att källan är underjordisk. (Ewald, Gustaf. Alingsåsbygden. Alingsås: Gustaf Ewald, (1951). 40)

Sjön Färgen

Färgen har blott en liten å och ett par små bäckar som tillflöden, varför man menat att sjöns kristallklara vatten till största delen kommer från underjordiska källor. Emellan gården Hjälmared och Skämningared söder om landsvägen rinner en liten bäck igenom ett åkerfält, i vars mitt sedan urminnes tider funnits en pöl eller vattensamling, som ej vid den starkaste torka sinat ut. Man hade flera gånger försökt att dika ut området, men det hade inte lyckats. År 1943 grävdes ett 5 à 6 meter djupt avlopp, och därmed blev ”Oxdjupet” ett minne blott. Om man ska tro sägnen, och det får man ju göra, så skall en oxe gått ner sig i pölen och försvunnit, men sedan hittades han uppfluten i Färgen. Det är sålunda ”vetenskapligt” bevisat att sjön står i förbindelse med källor. (Ewald, Gustaf. Alingsåsbygden. Alingsås: Gustaf Ewald, (1951). 81-82)

Puttlekällan

Vid Mjörns strand, vid Hjällsnäs, finnes en källa, i vilken vattnet ”puttlar” som i en kokande gryta. Om denna källa berättas: Å hemmanet Järn i Östads socken finnes i närheten av Mjörn en källa, i vilken ett par oxar en gång råkade nedsjunka och försvinna. En tid därefter återfanns det ok, som oxarna burit, men oxarna voro för alltid försvunna.
(Ewald, Gustaf. Alingsåsbygden. Alingsås: Gustaf Ewald, (1951). 55)

Långareds offerkälla

Fortsätter man vägen västerut /från Långareds kyrka/ mot Anten passeras gården Klåvnabacken, där det fordom fanns en offerkälla med en "helig" gran, År 1816 omnämndes granen - troligen en idegran, av våra förfäder ansett som heligt träd - vara förruttnad med endast stubben kvar. "Långareds offerkälla", var i gamla tider mycket berömd, ehuru den i början av 1800-talet inte längre besöktes.

(Ewald, Gustaf. Alingsåsbygden. Alingsås: Gustaf Ewald, (1952). 1o5)

Trollen i Pettraberget

Upptecknat av Kristian Andresen, Kvarnabo, född i Långared 1886.
Berättare: Peter Holmkvist, född 1823, i Mölndalsby, Långared.

Vid flera tillfällen har trollen i Pettraberget givit sig till känna. Peter Holmkvist hörde dem ofta , när han var ute nattetid, då trollen hämtade vatten i hans källa eller när de agade sina barn samt grälade med varandra.

En gång hörde Holmkvist trollen när de var nere vid källan och klappade sina tvättkläder. Men när han försökte få se dem, blev det tyst. Holmkvist hörde trollen många gånger, ända in på 1880 – 1890-talen.

(Winkvist, John. Bjärkebygden. Adel, präster, torpare, bönder. Sollebrunn: Författarens förlag, (1972). 357)