Matilda Johansdotter i Blackekärr i Östad var född 1864 i Grandalen i Hålanda. /…/ 1929 berättade hon följande:
Olaus i Skantås och pappa stod och pratade en gång, och då kom det hare och hoppa mellan benen på pappa. Han kom från lagården där på stället. Det var ingen vanlig hare, sa pappa. Nää, det va det nog inte, sa Olaus, och han hade en bössa med kvicksilver i, och han sköt, och då blev det några stickesnoppar (se nedan)och solv utav hele haren. Det kunde bli så mycke smör för dom som hade sådana harar.
/… /Det berättades från slutet av 1800-talet om Johanna på Slottet i Ryksdamm att hon visste hur man gjorde mjölkharar av garn och stickesnoppar. Med stickesnoppar menas korta ändar av trästickor som suttit i en så kallad lysekäring, hållare för ljusstickor som man lyste sig med innan fotogen eller karbid fanns.
(Andersson, Karl-Erik och Björklund, Bo. Risveden, en västsvensk obygds historia, del 2. Acta Risvedensis, (2006). 101)
Visar inlägg med etikett Bössa. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Bössa. Visa alla inlägg
torsdag 26 november 2015
söndag 22 november 2015
Botande av bölder
Upptecknat av Kristian Andresen, Kvarnabo.
Berättare: Karl Andresen född 1852 i Långared.
När man skulle sätta bort en böld, petade man med en trästicka i bölden. I en fjäderpinne (fjäderspole) tog man något av flytningen från bölden. Sedan placerade man fjäderpinnen mellan barken och veden på växande träd.
Man kunde också ta något av flytningen från bölden på en trasa, som stoppades som förladdning i en bössa, som sedan avsköts åt norr. Sköt man ut trasan i något annat väderstreck, hade detta ej botande kraft. Dessutom kunde man borra hål i ett växande träd och i hålet införa något av flytningen från bölden. Hålet i trädstammen tilltäpptes sedan noga med en träplugg.
Ett sådant träd med träpluggar skulle man noga akta sig för att hugga i eller fälla ner. I annat fall fick man alla bölderna, som fanns inborrade i trädet. Bölder, som kom utan orsak, var sådana som blivit bortskjutna. De kom med vinden. Men i rätt tid kunde sådana bölder läsas bort av någon klok gumma eller gubbe. (Winkvist, John. Bjärkebygden. Adel, präster, torpare, bönder. Sollebrunn: Författarens förlag, (1972). 360)
Man kunde också ta något av flytningen från bölden på en trasa, som stoppades som förladdning i en bössa, som sedan avsköts åt norr. Sköt man ut trasan i något annat väderstreck, hade detta ej botande kraft. Dessutom kunde man borra hål i ett växande träd och i hålet införa något av flytningen från bölden. Hålet i trädstammen tilltäpptes sedan noga med en träplugg.
Ett sådant träd med träpluggar skulle man noga akta sig för att hugga i eller fälla ner. I annat fall fick man alla bölderna, som fanns inborrade i trädet. Bölder, som kom utan orsak, var sådana som blivit bortskjutna. De kom med vinden. Men i rätt tid kunde sådana bölder läsas bort av någon klok gumma eller gubbe. (Winkvist, John. Bjärkebygden. Adel, präster, torpare, bönder. Sollebrunn: Författarens förlag, (1972). 360)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)