Blåkällan

Vid Sotlanda är en sjö, som heter Stora Trän, och nära intill finns en källa som kallas Blåkälla. Där körde en gubbe i med sina oxar en vinter, och oket flöt upp i Mjörn. Det är faktiskt säkert. Skolläraren talt om´et, när jag gick i skolan.

(Bergstrand, Carl.Martin. Västgötasägner. Göteborg: Gumpert, (1944), nr 345)

Hemsjö kyrkogrund

Då den för några år sedan nedrifna gamla Hemsjö kyrka skulle nybyggas, beslöts det först, att hon skulle uppföras på den s. k. Skölmerhögen. Arbetet påbörjades, men om morgnarna funno Hemsjöborna ständigt förstördt, hvad de gjort om dagarna. De insågo då, att den utsedda platsen ej kunde användas och överenskomma, att tvenne tvillingoxar skulle spännas för en stock och att kyrkan skulle uppföras, der oxarna stannade. Så skedde äfven Oxarne hade stannat på det ställe, hvarest Hemsjö gamla kyrkan stod.

(Sagor och Sägner, Visor Skrock och Ordspråk från Vestergötland. Stockholm: Albert Bonniers förlag, (1891). 15-16)

Blåkällan vid Sotlanda

Om en naturmärkvärdighet nere i dälden mellan landsvägen och gården Sotlanda [i Lena socken], den s.k. ”Blåkällan”, måste dock följande berättas ur Lindskogs ”Skara stifts beskrivning” från början av 1800-talet: ”Av goda vattukällor må nämnas en vid Sotlanda belägen, som är omätligt djup och tämligen vid samt skall äga mineral. Vattnet häruti är iskallt om hetaste sommaren och fryser aldrig om vintern, utan synes då såsom vore det i en sjudande gryta.” Det kan tilläggas, att källan tros ha förbindelse med någon underjordisk sjö, eller, som en del förmena, med Mjörn vid Alingsås. Ett par oxar drunknade en gång i källan, sedan hittade man oket i nämnda sjö, vilket ju är ett tydligt bevis för att källan är underjordisk. (Ewald, Gustaf. Alingsåsbygden. Alingsås: Gustaf Ewald, (1951). 40)

Sjön Färgen

Färgen har blott en liten å och ett par små bäckar som tillflöden, varför man menat att sjöns kristallklara vatten till största delen kommer från underjordiska källor. Emellan gården Hjälmared och Skämningared söder om landsvägen rinner en liten bäck igenom ett åkerfält, i vars mitt sedan urminnes tider funnits en pöl eller vattensamling, som ej vid den starkaste torka sinat ut. Man hade flera gånger försökt att dika ut området, men det hade inte lyckats. År 1943 grävdes ett 5 à 6 meter djupt avlopp, och därmed blev ”Oxdjupet” ett minne blott. Om man ska tro sägnen, och det får man ju göra, så skall en oxe gått ner sig i pölen och försvunnit, men sedan hittades han uppfluten i Färgen. Det är sålunda ”vetenskapligt” bevisat att sjön står i förbindelse med källor. (Ewald, Gustaf. Alingsåsbygden. Alingsås: Gustaf Ewald, (1951). 81-82)

Puttlekällan

Vid Mjörns strand, vid Hjällsnäs, finnes en källa, i vilken vattnet ”puttlar” som i en kokande gryta. Om denna källa berättas: Å hemmanet Järn i Östads socken finnes i närheten av Mjörn en källa, i vilken ett par oxar en gång råkade nedsjunka och försvinna. En tid därefter återfanns det ok, som oxarna burit, men oxarna voro för alltid försvunna.
(Ewald, Gustaf. Alingsåsbygden. Alingsås: Gustaf Ewald, (1951). 55)