Påskkäringarna på Eket i Hålanda

Matilda Johansdotter i Blackekärr i Östad var född 1864 i Grandalen i Hålanda. /…/ 1929 berättade hon följande: Kvarnen på Eket brände varenda påsk. Så hade drängen till sist gett sig den på att han skulle vaka ut vad det var. Och emellertid och emedan så hade påskkäringarna sin sammankomst där med det visste inte gubben på stället
. Och då gick drängen dit och lade sig i kvarnkupan och så kom di som ett huj genom dörren. Och så var det en påskkäring som hade sin fosterdotter med sig. Och så när den Onde duka upp och de skulle spisa, så läste hon för maten, tösen, och det gick inte för sig där. Då sa den Onde till käringen: Vrid nacken å´na! Men hon kunne't inte för att tösen hade läst, så hon sa: Det kan jag inte. Så var det en käring som var för gammal, och då sa den Onde att den skulle nackas om. Och då rusa drängen upp för att se. Och då välte kvarnkupan och drängen for fram ibland dem. Och då var det som ett huj ut genom väggen med dem allihop och sedan brände där aldrig mer i kvarnen.
Di andre påskarna hade påskkäringarna bränt kvarnen när di gick.

(Andersson, Karl-Erik och Björklund, Bo. Risveden, en västsvensk obygds historia, del 2. Acta Risvedensis, (2006). 100)

Sjöjungfrun Anta

Upptecknare Kristian Andresen, Kvarnabo Berättare: Betty Johansson, född i Långared 1857

Bettys fader, Johan Petter Blom, tillsammans med en kamrat, rodde hemåt på sjön Anten. De kom från Ålanda kvarn. När de kom mittför Kallarhallen vid Humlebo, som ligger vid Antens västra strand, strax nedom Degebo, såg de en vacker kvinna, som satt på en berghäll vid sjöstranden och kammade sitt långa guldgula hår. När de båda männen rott tvärs över sjön och kom närmare Långareds-stranden, såg de sjörået komma flytande på vattnet, strax efter deras båt. Hon lirkade med stjärten en och annan gång och simmade sålunda sakta framåt. Hennes långa hår flöt omkring henne. Håret glimmade som renaste guld. När hon kom i båtens närhet, gjorde Blom sin kamrat uppmärksam på hennes utseende. Då försvann sjörået. Strax uppstod en så stark storm, att männen endast med stor möda kunde komma i land. En annan gång när Blom var på slåtterarbete i Sjöbo, såg han, att sjörået hade lagt ut sina kläder på sjön Anten, från Björkholmen utanför Sjöbo (vid Risveden-stranden) till Mjönäsastenen vid Långaredssidan av sjön. Lugnt och stilla väder rådde vid tillfället. (Insjöns yta brukar vid stilla väder skifta i olika bälten med omväxlande spegelblankt vatten och krusig vattenyta, författaren.) (Winkvist, John. Bjärkebygden. Adel, präster, torpare, bönder. Sollebrunn: Författarens förlag, (1972). 353