Trollfartyget

En murare berättar, att han, då han en vacker sommarmorgon befann sig vid sjön Ömmerns strand, plötsligt så ett fartyg framkomma från ett ställe på sjön. Det hade utspända segel och mängd folk om bord, klumpigt till utseendet. Med ilande fart gick det över vågorna, vattnet fräste däromkring, och snart lade det till vid Odenäslandet, men var kort därpå försvunnet. En stund derfter mörknade himmeln, och ett häftigt oväder med förfärligt slagregn utbröt.

(Sagor och Sägner, Visor Skrock och Ordspråk från Vestergötland. Stockholm: Albert Bonniers förlag, (1891). 15)

Trädet rycktes ur jorden och for hvinande bort

En man var ute på hafvet och kom i den nöd, att hans fartyg fastnade på samma sätt, som om den andre seglaren förmäles /Se sägnen Här luktar kristet blod/. Åfven till hon kommer en person, som säger sig skola befria fartyget och fodrar en person, som säger sig skola befria fartyget och fodrar en sak i ersättning. Den saken var, att seglaren skulle taga ett bälte, som den främmande personen lämnade honom  och spänna det omkring sin dotter, då han anlänt hem. Han gaf sitt löfte härtill, men när han vid sin hemkomst ville spänna bälter omkring dottern, ville denne ej samtycka till detta, emedan hon fruktade något ondt af den besynnerlige hjälparens gåfva. Då spände fadern bältet om en stor ek, som växte vid hans gård, och se! det väldiga trädet rycktes ur jorden och for hivande bort genom luften med bältet.

(Sagor och Sägner, Visor Skrock och Ordspråk från Vestergötland. Stockholm: Albert Bonniers förlag, (1891). 12)

Här luktar kristet blod

Vid Sävelången ligger ett berg, om vilket följande historia förtäljes:
Det hände en gång, att, när en gubbe var ute och seglade på hafvet, hans fartyg råkade i ett "beckhaf", så att det ej kunde komma någon väg. Då visade sig i den stora nöden en man, som lofvade att han skulle bringa hjälp och räddning, om gubben ville göra honom en återtjenst. Han berättade då, att vid floden "Säfvelånga" låge ett berg, i vilket hans hund hölles innestängd, och att till berget funnes en dörr, som kunde öppnas med en nyckel, vilken låge under en sten i grannskapet. Och ville han nu, att seglaren, sedan han befriats från faran, skulle begifva sig till berget och släppa ut hunden, hvarefter han kunde gå on och taga af de skatter, som funnes i berget.  Gubben lovade, att han skulle göra så, och då fartyget kommit ur "beckhafvet", for han äfven till Säfelånga. Han fick rätt på nyckeln, öppnade dörren och ställde sig bakom henne. I detsamma rusade en hund ut och ropade: "här luckrar kristet blod", varpå han försvann. Men gubben gick in i berget, tog en del af de därinne hopade skatterna och låste därefter dörren samt lade nyckeln åter under stenen. Kort därpå ville han åter taga af skatterna, men då var nyckeln borta.

(Sagor och Sägner, Visor Skrock och Ordspråk från Vestergötland. Stockholm: Albert Bonniers förlag, (1891). 11-12)