Upptecknat av Kristian Andresen, Kvarnabo, född i Långared 1886.
Berättare: F. Svensson, född 1874 i Långared.
På Hoffjället, beläget mellan Värhuvet och Stockedalen, uppe på Risveden, bodde en jätte som ville slå ner kyrkan i Långared. Jätten kastade tre stenblock mot kyrkan.
Den första stenen föll ner vid torpet Lund, strax norr om Hundsjön. Den andra stenen föll ner vid Vintergapet, på Risveden.
Nu blev jätten arg, när han inte orkade kasta sina stenblock över sjön Anten. När han kastade tredje stenen, halkade han med sin ena fot, och då bildades Hoffjällssjön, vid torpet Värhuvet. Sitt ena strumpeband använde jätten som slunga. Strumpebandet brast, och stenblocket förfelade sitt mål och föll ner på Mjönäset, på Långaredssidan av sjön Anten. Stenen kallas ”Mjönäsastenen”.
När stenkastet mot Långareds kyrka hade misslyckats, kunde jätten inte bo kvar på Hoffjället. Han gick då in i Skansahålet. Sedan dess är jätten försvunnen.
(Winkvist, John. Bjärkebygden. Adel, präster, torpare, bönder. Sollebrunn: Författarens förlag, (1972). 358)
Visar inlägg med etikett Mjönäsastenen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Mjönäsastenen. Visa alla inlägg
söndag 22 november 2015
måndag 16 november 2015
Sjöjungfrun Anta
Upptecknare Kristian Andresen, Kvarnabo
Berättare: Betty Johansson, född i Långared 1857
Bettys fader, Johan Petter Blom, tillsammans med en kamrat, rodde hemåt på sjön Anten. De kom från Ålanda kvarn. När de kom mittför Kallarhallen vid Humlebo, som ligger vid Antens västra strand, strax nedom Degebo, såg de en vacker kvinna, som satt på en berghäll vid sjöstranden och kammade sitt långa guldgula hår. När de båda männen rott tvärs över sjön och kom närmare Långareds-stranden, såg de sjörået komma flytande på vattnet, strax efter deras båt. Hon lirkade med stjärten en och annan gång och simmade sålunda sakta framåt. Hennes långa hår flöt omkring henne. Håret glimmade som renaste guld. När hon kom i båtens närhet, gjorde Blom sin kamrat uppmärksam på hennes utseende. Då försvann sjörået. Strax uppstod en så stark storm, att männen endast med stor möda kunde komma i land. En annan gång när Blom var på slåtterarbete i Sjöbo, såg han, att sjörået hade lagt ut sina kläder på sjön Anten, från Björkholmen utanför Sjöbo (vid Risveden-stranden) till Mjönäsastenen vid Långaredssidan av sjön. Lugnt och stilla väder rådde vid tillfället. (Insjöns yta brukar vid stilla väder skifta i olika bälten med omväxlande spegelblankt vatten och krusig vattenyta, författaren.) (Winkvist, John. Bjärkebygden. Adel, präster, torpare, bönder. Sollebrunn: Författarens förlag, (1972). 353
Bettys fader, Johan Petter Blom, tillsammans med en kamrat, rodde hemåt på sjön Anten. De kom från Ålanda kvarn. När de kom mittför Kallarhallen vid Humlebo, som ligger vid Antens västra strand, strax nedom Degebo, såg de en vacker kvinna, som satt på en berghäll vid sjöstranden och kammade sitt långa guldgula hår. När de båda männen rott tvärs över sjön och kom närmare Långareds-stranden, såg de sjörået komma flytande på vattnet, strax efter deras båt. Hon lirkade med stjärten en och annan gång och simmade sålunda sakta framåt. Hennes långa hår flöt omkring henne. Håret glimmade som renaste guld. När hon kom i båtens närhet, gjorde Blom sin kamrat uppmärksam på hennes utseende. Då försvann sjörået. Strax uppstod en så stark storm, att männen endast med stor möda kunde komma i land. En annan gång när Blom var på slåtterarbete i Sjöbo, såg han, att sjörået hade lagt ut sina kläder på sjön Anten, från Björkholmen utanför Sjöbo (vid Risveden-stranden) till Mjönäsastenen vid Långaredssidan av sjön. Lugnt och stilla väder rådde vid tillfället. (Insjöns yta brukar vid stilla väder skifta i olika bälten med omväxlande spegelblankt vatten och krusig vattenyta, författaren.) (Winkvist, John. Bjärkebygden. Adel, präster, torpare, bönder. Sollebrunn: Författarens förlag, (1972). 353
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)