Långareds offerkälla

I Långareds socken växte fordom en "helig gran" - kanske en idegran, vilket träd af våra förfäder ansågs heligt. Under den kvarstående stubben efter denna gran framflöt Långareds offerkälla, som sålunda tyckes stått i innerligare förhållande till en forntida trädkult.

(Rudberg, August."Offerkällor i Vestergötland" Vestergötlands fornminnesförenings tidskrift. Skara: Västergötlands fornminnesförening, (1893))

Trädet rycktes ur jorden och for hvinande bort

En man var ute på hafvet och kom i den nöd, att hans fartyg fastnade på samma sätt, som om den andre seglaren förmäles /Se sägnen Här luktar kristet blod/. Åfven till hon kommer en person, som säger sig skola befria fartyget och fodrar en person, som säger sig skola befria fartyget och fodrar en sak i ersättning. Den saken var, att seglaren skulle taga ett bälte, som den främmande personen lämnade honom  och spänna det omkring sin dotter, då han anlänt hem. Han gaf sitt löfte härtill, men när han vid sin hemkomst ville spänna bälter omkring dottern, ville denne ej samtycka till detta, emedan hon fruktade något ondt af den besynnerlige hjälparens gåfva. Då spände fadern bältet om en stor ek, som växte vid hans gård, och se! det väldiga trädet rycktes ur jorden och for hivande bort genom luften med bältet.

(Sagor och Sägner, Visor Skrock och Ordspråk från Vestergötland. Stockholm: Albert Bonniers förlag, (1891). 12)

Botande av bölder

Upptecknat av Kristian Andresen, Kvarnabo. Berättare: Karl Andresen född 1852 i Långared. När man skulle sätta bort en böld, petade man med en trästicka i bölden. I en fjäderpinne (fjäderspole) tog man något av flytningen från bölden. Sedan placerade man fjäderpinnen mellan barken och veden på växande träd.
Man kunde också ta något av flytningen från bölden på en trasa, som stoppades som förladdning i en bössa, som sedan avsköts åt norr. Sköt man ut trasan i något annat väderstreck, hade detta ej botande kraft. Dessutom kunde man borra hål i ett växande träd och i hålet införa något av flytningen från bölden. Hålet i trädstammen tilltäpptes sedan noga med en träplugg.
Ett sådant träd med träpluggar skulle man noga akta sig för att hugga i eller fälla ner. I annat fall fick man alla bölderna, som fanns inborrade i trädet. Bölder, som kom utan orsak, var sådana som blivit bortskjutna. De kom med vinden. Men i rätt tid kunde sådana bölder läsas bort av någon klok gumma eller gubbe. (Winkvist, John. Bjärkebygden. Adel, präster, torpare, bönder. Sollebrunn: Författarens förlag, (1972). 360)