Trädet rycktes ur jorden och for hvinande bort

En man var ute på hafvet och kom i den nöd, att hans fartyg fastnade på samma sätt, som om den andre seglaren förmäles /Se sägnen Här luktar kristet blod/. Åfven till hon kommer en person, som säger sig skola befria fartyget och fodrar en person, som säger sig skola befria fartyget och fodrar en sak i ersättning. Den saken var, att seglaren skulle taga ett bälte, som den främmande personen lämnade honom  och spänna det omkring sin dotter, då han anlänt hem. Han gaf sitt löfte härtill, men när han vid sin hemkomst ville spänna bälter omkring dottern, ville denne ej samtycka till detta, emedan hon fruktade något ondt af den besynnerlige hjälparens gåfva. Då spände fadern bältet om en stor ek, som växte vid hans gård, och se! det väldiga trädet rycktes ur jorden och for hivande bort genom luften med bältet.

(Sagor och Sägner, Visor Skrock och Ordspråk från Vestergötland. Stockholm: Albert Bonniers förlag, (1891). 12)

X-man i eken

1910 stod invid Lindåsvägen, som tager av t.v. vid Varsjön, gick en gammal sägen, att den som vågade ta ner den skulle drabbas av svåra olyckor. Detta oaktat lät en av ägarna till Österbodarne fälla trädet. Han var då millionär, men bara något år därefter fick han gå ifrån alltihop. Men det stannade inte med det. Dan Broström, som sedan långt efteråt kom att äga gården körde ihjäl sig. En av de gamla ägarna till Österbodarne troddes bo i eken. Sent en kväll, då en dam bortifrån Markedalen gick förbi eken, fick hon plötsligt se en underligt klädd man stiga ut ur stammen och upplösas i tomma intet. Då hon sedan berättade den underliga synen och beskrev mannens utseende för en granne, sade denne: ”Det va x-man, för all del tala inte om det för någon, ty då blir du sjuk.” De gamla på gården Lindås sade alltid, att det var ”den lajje” (=den onde, djävulen) som bodde i eken. Då misstänkta och underliga ljud om nätterna hördes i gården, sade man: ”Dä ä'la x-man som ä ute å går.” (Ewald, Gustaf. Alingsåsbygden. Alingsås: Gustaf Ewald, (1951). 44-45)

Den tjocka eken

I närheten av lilla Varsjön står invid gamla göteborgsvägen ett tiotal meter t.h. om nuvarande landsvägen ”Den tjocka eken”. Denna ek, som är ihålig, har blivit beryktad såsom ”farlig att gå förbi då det är mörkt”. Då stora landsvägen fick här förbi – den blev omlagd för åtskilliga år sedan – hände det ofta att hästarna stannade och inte kunde förmås gå förbi eken. Det fanns t.o.m. människor som ”blevo alldeles vilda då de skulle gå förbi trädet. De talade aldrig om vad de sågo, men de sågo alldeles vettskrämda ut.” Gamle Stålar'n t.ex. blev som förvildad då han gick förbi  ”Tjocka eken” och Spritbolaget. Då en för många år sedan avliden poliskonstapel i Alingsås brukade taga sina promenader utåt Göteborgsvägen i sällskap med sin fästmö, så sa han alltid strax innan de var komna mitt för eken: ”Nu vänner vi!” ”Det enda han yttrade under hela promenaden”, tillägges det.

(Ewald, Gustaf. Alingsåsbygden. Alingsås: Gustaf Ewald, (1951). 44)