Strömgubben i Hundsjöbäcken

Upptecknat av John Winkvist 1944 Berättat av Kristian Andresen, född i Långared 1886 Strömgubben (Näcken) kunde man få se i Hundsjöbäcken, som rann från Hundsjön till Anten vid Kvarnabo.
Mellan Baggebo och Kvarnabo var ett litet vattenfall i Hundsjöbäcken. I vattenfallet satt näcken och spelade fiol. Om man ville lära sig att spela av strömgubben, tog man med sig en svart katt, som inte fick ha ett enda vitt hår. Katten bar man i en korg. Man släppte katten i vattenfallet som lön till strömgubben, för att han lärde en spela fiol. Torsdagsnätter, som sommaren, kunde man få se strömgubben, en liten grå gubbe med långt skägg. Inte många fick se honom. Fiolspelare lärde sig spela hos strömgubben.
Jonas på Klinten, en gammal blind spelman bodde på Klinten ovanför Björsbo. Hans son Johannes följde honom till och från lekstugorna i bygden. När de en sommarnatt gick hem från lekstugan i Järn, mellan Björsbo och Klinten, såg pojken 3-4 tomtar med röda mössor, grå rockar, gula förskinn och träskor. Tomtarna stod och smidde på en guldkrona. ”Ser du dom?” sa pojken till fadern, som svarade: ”Nä, ja ser dom inte, men jag höer dom smida.”
Detta hände frampå morgonsidan. En stor sten, ett flyttblock, ligger där. Stenen syntes upplyftad. Tomtarna stod under stenen och smidde. Den blinde spelmannen Jonas på Klinten var född i slutet av 1700-talet. Hans son Johannes var född d. 9 jan. 1835.
Johannes spelade fiol på bröllop. Men han var frireligiös och spelade därför inte på lekaftnar. Hertigen på Gräfsnäs och den blivande kejsarinnan i Tyskland hälsade på hos den blinde spelemannen Jonas på Klinten, som var fattig. De gav honom mat och kläder. (Winkvist, John. Bjärkebygden. Adel, präster, torpare, bönder. Sollebrunn: Författarens förlag, (1972). 355)