Jätten Åland blev dödad på Antens is av greve Gomer på Loholms slott, sedan jätten hade bortrövat riddaren på Oplos fagra dotter. Greve Gomer förmodad avse lagman Gudmar Månsson på Loholmen, Gräfsnäs första borgherre.
Sjöjungfrun Anta lovade att hämnas jätten och hotade dränka slottet på ön Loholmen i sjön Anten, om inte greve Gomer offrade sig och kom ner till hennes rike i sjön. Han lovade göra så inom ett år på bestämd mötesplats, Skarpe nos, men glömde sitt löfte och Anta började verkställa sitt hot att dränka Loholmen.
Gomer blev då nödd, i sällskap med sin väpnare Hjalmar som var vittne, att infinna sig vid den bestämda mötesplatsen, en stor sten vid stranden. Här lade han sig av sin hatt och störtade i sjön. Den förtvivlade väpnaren sprang längs stranden och försökte ropa tillbaka till sin herre. Därför kallas än idag hällen, där väpnaren ropade, för "Kallarehall" och den stora stenen för "Gomers sten".
Sägnen berättar också att en liten oansenlig enbuske som växer här vid stranden, där Gomer kastade sin hatt, skall vara grön så länge Gomer finns och lever i vattendjupen.
Jättens Ålands grav har av de gamla i bygden pekats ut för att ligga strax söder om Brudsängens parkeringsplats.
(Sandstedt, Håkan. Strövtåg i hembygden - och fjällbygden. Alingsås: William Michelsens Förlag, (1987). 129-130)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar