Långareds offerkälla

I Långareds socken växte fordom en "helig gran" - kanske en idegran, vilket träd af våra förfäder ansågs heligt. Under den kvarstående stubben efter denna gran framflöt Långareds offerkälla, som sålunda tyckes stått i innerligare förhållande till en forntida trädkult.

(Rudberg, August."Offerkällor i Vestergötland" Vestergötlands fornminnesförenings tidskrift. Skara: Västergötlands fornminnesförening, (1893))

Drottning Hacka

I Hemsjö skogar förekomma rös i stor mängd. Folket kallar dem hackerös och berättar följande om deras tillkomst: 

Det var en gång stor hungernöd i landet och kungen befallde derför, att hvar tionde man skulle dödas. Denna kungens befallning förde en riksdagsman, säger folket, med sig hem och omtalade densamma för sin dotter. Hon menade, att det var mycket oklokt af kungen att göra så och sade, att hon visste bättre råd. Detta hennes tal fick kungen höra. Han befallde då, att hon skulle komma till honom, men hon skulle komma hvarken i ny eller nedan, hvarken natt eller dag, havren hungrig  eller mätt, hvarken gående eller ridande, hvarken klädd eller oklädd. Då svepte den klicka riksdagsmannadottern sig i ett nät, förtärde en lök, sate sig på en bock med fötterna släpande på marken och begaf sig åstad i dagbräckningen en tid af året, då det hvarken nedan eller ny. Framkommen till konungen, rådde hon honom att icke döda folket, utan i stället gifta det en kappe korn, då det kunde hacka upp jorden, så och skörda. Konungen tyckte detta råd var godt och följde det. Den kloka kvinnan blev drottning och kallades drottning Hacka. Ifrån des tiden äro hackerösen, vilka uppkastades av folket, som hon räddade från döden.

(Sagor och Sägner, Visor Skrock och Ordspråk från Vestergötland. Stockholm: Albert Bonniers förlag, (1891). 16 )

Hemsjö kyrkogrund

Då den för några år sedan nedrifna gamla Hemsjö kyrka skulle nybyggas, beslöts det först, att hon skulle uppföras på den s. k. Skölmerhögen. Arbetet påbörjades, men om morgnarna funno Hemsjöborna ständigt förstördt, hvad de gjort om dagarna. De insågo då, att den utsedda platsen ej kunde användas och överenskomma, att tvenne tvillingoxar skulle spännas för en stock och att kyrkan skulle uppföras, der oxarna stannade. Så skedde äfven Oxarne hade stannat på det ställe, hvarest Hemsjö gamla kyrkan stod.

(Sagor och Sägner, Visor Skrock och Ordspråk från Vestergötland. Stockholm: Albert Bonniers förlag, (1891). 15-16)

Tomtgubben

Samme murare /se sägnen Trollfartyget/ såg en natt en tomtgubben skynda förbi sig på vägen, der han framgick. Tomtgubben hade en tung gång, var något över en aln i längd, bar en mössa på huvudet och hade mycket långa armar.

(Sagor och Sägner, Visor Skrock och Ordspråk från Vestergötland. Stockholm: Albert Bonniers förlag, (1891). 15)

Trollfartyget

En murare berättar, att han, då han en vacker sommarmorgon befann sig vid sjön Ömmerns strand, plötsligt så ett fartyg framkomma från ett ställe på sjön. Det hade utspända segel och mängd folk om bord, klumpigt till utseendet. Med ilande fart gick det över vågorna, vattnet fräste däromkring, och snart lade det till vid Odenäslandet, men var kort därpå försvunnet. En stund derfter mörknade himmeln, och ett häftigt oväder med förfärligt slagregn utbröt.

(Sagor och Sägner, Visor Skrock och Ordspråk från Vestergötland. Stockholm: Albert Bonniers förlag, (1891). 15)

Här dansar Socki Pelle

Då en resande en gång for förbi Stötteberget eller ett annat berg i närheten, såg han två gossar röra sig i den lifligaste och yraste dans på vägen, och under dansen hörde han dem sjunga följande: 
"Här dansar Socki Pelle och Näfver Strut, Den tredje ligger i bytta och kommer inte ut.

(Sagor och Sägner, Visor Skrock och Ordspråk från Vestergötland. Stockholm: Albert Bonniers förlag, (1891). 14)

Trädet rycktes ur jorden och for hvinande bort

En man var ute på hafvet och kom i den nöd, att hans fartyg fastnade på samma sätt, som om den andre seglaren förmäles /Se sägnen Här luktar kristet blod/. Åfven till hon kommer en person, som säger sig skola befria fartyget och fodrar en person, som säger sig skola befria fartyget och fodrar en sak i ersättning. Den saken var, att seglaren skulle taga ett bälte, som den främmande personen lämnade honom  och spänna det omkring sin dotter, då han anlänt hem. Han gaf sitt löfte härtill, men när han vid sin hemkomst ville spänna bälter omkring dottern, ville denne ej samtycka till detta, emedan hon fruktade något ondt af den besynnerlige hjälparens gåfva. Då spände fadern bältet om en stor ek, som växte vid hans gård, och se! det väldiga trädet rycktes ur jorden och for hivande bort genom luften med bältet.

(Sagor och Sägner, Visor Skrock och Ordspråk från Vestergötland. Stockholm: Albert Bonniers förlag, (1891). 12)