Ottesången

Ottesången, så kallades skogen bortom hemmanet Långås. Detta namn skulle skogen
eller platsen ha fått efter en mera märkvärdig händelse som en gång för
längesedan skulle timat därstädes. En ung man och en kvinna från Brandsbo
skulle vid en snöstorm ha omkommit, då de gingo från Ottesången i Töllsjö
kyrka. Till minne af denna sorgliga händelse skulle någon sedan i ett berg
eller en större sten inhuggit ett par namn på platsen där de förolyckade
återfunnas och kallat platsen Ottesången.

En annan sägen lyder: en ung man från ovannämnda gård skulle på väg till
ottesången i Töllsjö kyrka gått vilse och blivit bergtags. En trollmö skulle
utanför "Sjögars" eller något annat berg där, bjudit honom en
trolldryck, varav han blivit så glömsk att han förlorat allt minne av sitt hem,
sin mor och sin far och allt, och först nyårsafton då det ringde till helgmål i
Töllsjö kyrka och han nämnt Guds namn, då trollmön ej längre hade någon makt
över honom, kommit ur berget.

Till minne av denna säregna händelse skulle den unge mannen sedan i en
stor sten gjort en inhuggning på den plats, där han vaknade till sans och
kallat den "Ottesången".

Enligt min oförgripliga mening har händelsen haft ett så helt annat
förlopp. Förr i tiden, då det blott var gudstjänst var fjärde eller femte
söndag i vår egen kyrka, gingo ödenäsorna oftare än nu för tiden till Töllsjö
kyrka. Följden blev då den att ödenäsynglingarna bekantade sig med
töllsjötösera och ofta togo sig hustrur i denna församling, varpå vi ha flera
exempel på nära håll. Töllsjötöserna voro, som de äro än idag, synnerligen fagra
under ögonen långa och ståtliga till växten, ungefärligen som - ja, som Karin
Andreas som också på långt håll stammar från en töllsjötös.

Nu kan vi tänka oss att en brandsbopojke bekantat sig med, låt oss säga
en morghult- eller sjögaredstös och fått henne mycket kär. Tösen å sin sida
tyckte om den ståtlige brandsbopojken, men till något mera hade det inte
kommit. Så hade de idag till julottan åter träffats samman och på själva
juldagens morgon givit och tagit varandras löften, tro och kärlek, och i sin unga,
stora lycka glömt att gå till ottesången. De hörde ej ringningen, sågö ej de
strålande kyrkfönstren, ej stigen på vilken de gingo, ej skogen som omgav dem.
De voro som förtrollade och först då de sågo morgonrodnaden båda en ny dag,
hade de kommit till besinning, då de närmade sig en större sten som de kände
igen. Den unga flickan märkte då att hon var långt från sitt hem och den unge
mannen följde henne, fick föräldrarnas samtycke, och stannade hos sin kära över
julen och först nyårsafton återkom till sitt eget hem, där de länge väntat
honom, och trott honom vara bergtagen.

Till minne av denna lyckliga händelse i sitt liv har han sedermera i
samma sten inhuggit sin älskades och sitt eget namn och kallat platsen
"Ottesången".

OTTESÅNGEN
En ungersven gick sig en morgonstund

Han skulle till julottan gå -
På en obanad väg i snödiger stund
för att Tölisjö kyrka uppnå.
han gick i en skog på främmande stig,
han kom på en avväg och "villade sig",
där furorna skyhöghöga stå.

Han gick på en väg i vilsam skog
med sitt lysande julbloss i hand.
Han gick på en stig som till trollberget drog
vid storskogens yttersta rand.
Han gick och han mötte så fager en mö,
om kinden som smultron och nyfallen snö,
i ett skönt och förtrollat land.

Det ringde i kyrkan till Ottesång,
men vår ungsven märkte det ej.
Det ringde en andra, en tredje gång
men klockorna hörde han ej.
Han var fångad och snärjd i en trollmös garn
där den starkaste man blir ett viljelöst barn
som aldrig kan säga ett - nej.

Han gick som i yrsel, han gick som i dröm
med sin leende trollmö i hand,
ty trollmön var finhullt och smeksamt öm,
som en trollmö kan vara ibland.
Han gick där med henne till dagen blev ljus
och morghultsborna gick hem från Guds hus,
över Sjögareds snövita land.

Han gick där med trollmön i Sjögareds berg
på Tölesjöns grottfyllda strand.
Han gick där med henne till skogen fick färg
af en vinterdagsmorgon i brand.
Han gick som man går i sitt tjugonde år.
Han gick som man går i ungdomens vår
till ottan en juldag ibland.

(Websida [2016-06-11] Ödenäs natur och kultur http://odenaskulturonatur.se)