Soffi i Brasegårn såg Odens jakt en gång. Hon var och förestod gästgiveriet i Töllsjö, och så skulle hon gå hem och hälsa på en julafton, men när hon kom till Blåssamaera fick hon hör ett sådant väldigt stoj och oväsen i skogen. Det blåste i jägarpipor och hundar skällde, och så kom det en käring och sprang för livet, och hon sa till Soffi, att hon inte fick tala om att hon hade sett henne.
Alldeles efteråt kom en ryttare ridande, och han frågade om hon hade sett några springa förbi, och Soffi vågade inte säga annat än som det var. Då red han igen, och så small det ett skott, så det dånade i skogen, och sen kom han igen, och då hade han käringen på hästryggen bakom sig. 'Det var allt din lycka, att du svarade', sa ryttaren, 'annars hade du legat där istället.'
Nedtecknad i Hemsjö
(af Klintberg, Bengt. Svenska folksägner. Stockholm: PAN/Norstedts, (1973). 82-83)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar