Här luktar kristet blod

Vid Sävelången ligger ett berg, om vilket följande historia förtäljes:
Det hände en gång, att, när en gubbe var ute och seglade på hafvet, hans fartyg råkade i ett "beckhaf", så att det ej kunde komma någon väg. Då visade sig i den stora nöden en man, som lofvade att han skulle bringa hjälp och räddning, om gubben ville göra honom en återtjenst. Han berättade då, att vid floden "Säfvelånga" låge ett berg, i vilket hans hund hölles innestängd, och att till berget funnes en dörr, som kunde öppnas med en nyckel, vilken låge under en sten i grannskapet. Och ville han nu, att seglaren, sedan han befriats från faran, skulle begifva sig till berget och släppa ut hunden, hvarefter han kunde gå on och taga af de skatter, som funnes i berget.  Gubben lovade, att han skulle göra så, och då fartyget kommit ur "beckhafvet", for han äfven till Säfelånga. Han fick rätt på nyckeln, öppnade dörren och ställde sig bakom henne. I detsamma rusade en hund ut och ropade: "här luckrar kristet blod", varpå han försvann. Men gubben gick in i berget, tog en del af de därinne hopade skatterna och låste därefter dörren samt lade nyckeln åter under stenen. Kort därpå ville han åter taga af skatterna, men då var nyckeln borta.

(Sagor och Sägner, Visor Skrock och Ordspråk från Vestergötland. Stockholm: Albert Bonniers förlag, (1891). 11-12)